Bakgrunden till Aveln & Jakten

TAXARNA

Jag är uppvuxen med taxar i familjen- Far, Odd Knudsen, köpte en hanvalp i början på 50-talet av Björn von Rosen. Han hette Campfire Mungo och blev en framgångsrik jaktprovshund med SM-vinst och därmed en väl anlitad täckhund vilket var bra, eftersom han nedärvde den skalldrivande egenskapen starkt till sina avkommor och fick följaktligen många bra tikar till
sig. Detta anses vara lyckosamt för utvecklingen av taxen som drivande hund.

Hans son, Klockberga Nikolaj anses också vara en av "De stora" inom aveln, hans
syster Klockberga Fia bodde hos oss och när hon skulle valpa hade Mor och Far
stränga order att väcka den då 3-åriga Cristin när valparna skulle komma- så
blev det och en blivande taxuppfödare föddes i samma stund som första valpen
kom...

Som 6-åring stod jag på pass med far och när den skjutna räven visade sig ha Bambiklövar i magen blev jag nog rovdjursjägare in spe.

Jag hade inte hunnit fylla 8 år då uppgiften att släppa taxarna föll på min lott.
En kompass i handen och "passa in röda pilen och hör du hunden så kryp in i en
gran så får du se rådjuret". Så jagas en hundälskande tös in.

Det blev många (långa) jakter med stövarna i ur och skur med kontroll av hur mycket man trampade runt på passet. Två fotspår på passet trots -20 eller kallare... Det var tider det, utan jaktradio och pejl. En signal-här är jag, var är du ?, två signaler -pass upp djur på gång !, tre signaler-återsamling! Lång väntan i skogen tills hunden kom tillbaka-Far lärde sig att det inte fanns på kartan att jag lämnade skogen, så han kom ut med mat och fika... Jag har inte ändrat mig.

Jag började min karriär som uppfödare utan att para tiken-en toppstammad tik kallad Cirka som var ett veritabelt stolpskott, hon var bättre på bollar och sitta vackert än att jaga. En mycket bra erfarenhet i allt elände- det kan bli fel fastän man har goda förutsättningar. Ett tack till den uppfödaren!

Jag läste en artikel om Paskall och hans far Bargo med ägare
Bengt Gustafsson, Bargos kennel. Kontakt togs med Bengt och det gjordes upp att
han skulle höra av sig när det kom någon lämplig tik till Paskall. När det så
småningom kom en omeriterad tik där jaktlaget kört iväg husse tre gånger för
att para nappade jag. Detta var hennes tredje kull och hon hade en stamtavla
som tilltalade mig med "vårat" gamla blod.

Precis (skråckfullt eftersom Cirka inte blev bra) blev min
och kontakten med Bengt hålls fortfarande och hans utmärkta hundar ligger på
många håll i mina hundars stamtavla. Vettiga hundar med bra jakt och skall,
framgångsrika på jaktproven.

SPANIEL

Efter att ha gått ifrån vorsteh som stötande hund på rådjur eftersom jag tycker dom är olämpliga och för skarpsprungna för att användas på hårvilt hamnade jag på rasen engelsk springer spaniel ur klassiska skalljagande linjer med stort intresse för vattenapportering. Jag har parat med hanhundar ur jaktspringerlinjer för att få en ytterligare följsam, "willing to please" typ av hund. Därefter har jag gått tillbaka till den mer klassiska typen som har ett lugnare sätt och mer säker skallgivning. Springrarna fungerar bra på vildsvin förutom rådjur hare älg och fågel.

TERRIER

När lodjuren ökade i antal och mängden rävar och grävlingar spädde på bördan på
rådjurs-och har-stammarna insåg jag att något måste göras.

Jag hade träffat Berit Burmeister Lindgren och hennes Parson Russel Terriers, Radagast kennel. Tack vare att hundarna hade så bra temperament, var behagliga och även bra
grythundar beställde jag en tik med förbehållet- "uppför hon sig som en terrier
får du tillbaka henne". Dis är fortfarande kvar och grytjakten visade sig vara en jaktform med hög spänning och som kunde utföras med moralisk kompass. Det visar sig även att det gynnar stammarna av hare och rådjur som trots hårt tryck från lo ändå har ökat i antal.

Vi har även varit över till Finland och jagat mårdhund- ett vilt vi för allt i världen inte vill ha hit, som har en förödande inverkan på småvilt, fågel och kräldjur. Dom är även reservoar för rabies och bandmask. Dom har en kraftig förökningspotential, ett 10-tal valpar i kullen är inte ovanligt (rekord 22 st). Dom beter sig olikt räv och grävling så hundarna måste lära sig hur att hantera dem.